fredag 28 juli 2017

Fulufjällets nationalpark

Nu är Helge  städad och rengjord både på in- och utsidan. Hjortronen är inte mogna, blåbären är gröna. Det regnar lite och solen kommer fram lite då och då. Detta är livet just nu i stugan i Tandådalen. 

Vi bestämmer oss för att ta husbilen till Fulufjällets nationalpark, en sträcka på ca 25 mil tur och retur, för att kolla in det mäktiga Njupeskärsfallet. Det var verkligen längesedan vi var där, ca 40 år sedan, barnen var små, knappt i skolåldern. 

Vårt första stopp blir vid rastplatsen i Sörsjön där denna fina skylt finns över NP med både tysk, engelsk och svensk text.
Ett tips om att det kan finnas björn i trakterna. Men här var det bara Mors lilla Olle som stod på rastplatsen. Ingen fara alltså. 

NP har flera ingångar men vi väljer att åka fram till Njupeskärsentrén med Naturum och parkeringen där.  
Här finns iordningställda sektioner för husbilar, men som vanligt är dessa upptagna av personbilar. Efter två rundor får vi en plats för husbilen. En sak är klar, det är att p-platsen är klart underdimensionerad! Men avtagsvägen från Mörkret och in mot entrén är nyasfalterad och mycket fin, vägmarkeringar var dock ännu inte målade, så detta fick kompensera att det var trångt på P-platsen. 

När vi var där förra gången var det ett naturreservat med knaggliga stigar/leder. Nu är det en NP, från 2002 och vår 28:de. 
Det är många skyltar uppsatta utefter lederna så det är ingen risk för att vi går vilse. 
Förstklassig service får jag nog säga då våra fyrbenta vänner fått möjlighet att dricka vatten från de fina sandstensblocken.
Regnet hänger i luften så vi avvaktar med att besöka Naturum, vandringen prioriteras och vi beger oss direkt ut på lederna. 
Som sagt denna riktning är det och det är mycket förnämligt att avståndet även anges då det är väldigt många barnfamiljer här med små barn som knatar fram på stigarna. 
Från Naturum finns en 600 m lång led som är tillrättalagd för rullstolar och barnvagnar och sträcker sig över en stor myr och avslutas vid en liten tjärn med vindskydd och grillplats. När denna träled tog slut var det många barnvagnar parkerade ute i terrängen. En syn som verkligen visar att iordningställda leder för barnfamiljer också behövs och att vandra med småbarn är en familjeaktivitet som ökat de senaste åren. 
                         Skönt för Chivas att få vila lite också! 

                                       Klara fjällsjöar ligger som speglar! 


Vår vandring fortsätter i gammelskogen där hänglavarna hänger som fina naturdekorationer
                                             
och där klara fjällbäckar rusar fram mellan träden och där människor testar om vattnet är drickbart! 

Nu hör vi bruset från Njupeskärsfallet och förstår att det inte är långt kvar. Medan Chivas ivrigt väntar på att trappen ska bli ledig
tar jag ett kort som visar att därborta ligget fallet. Njupeskär med sina 93 m, varav 70 m fritt fall,  är  Sveriges högsta vattenfall. 
Sista biten är väl utbyggd med trappor och spångar över Njupån då underlaget utgörs av stora stenblock. 

Sista biten fram till fallet avstår vi ifrån. Det är för de äventyrliga som inte är rädda för arr vricka fötterna eller bli genomvåta av fallets skvätt. Vi vilar istället vid en utbyggd avsats och studerar de massiva bergväggarna som omger vattenfallet. Fåglar, jo vi spanar också efter jaktfalken, världens största falk, men tyvärr var han inte där just vid vårt besök. 

Efter att ha kopplat av en stund och fått känna lukten av plättar, mackor med stek ägg m m kände vi att vi skulle vända om för vi hade ingen matsäck av den kalibern med oss. När vi lämnade husbilen på parkeringen tog vi en liten fika där och kände oss beredda på vandringen. I vår planering låg en tanke om att äta något gott på restaurangen vid Naturrum. Ja som ni förstår handlar det mycket om snabbmat på den typen av matställen. Ingen mat där, eftersom vi hade Helge med oss! 

Jag tycker inte att det blir ensidigt att gå samma väg tillbaka för naturen växlar med ljuset. Jag upptäckte nya vyer som den här 
                                                                Tusenfotingen
   Inte såg jag den på ditvandringen. 
Ytterligare en fjällsjö med vitmossa. Vitmossan kan vara allt ifrån ljusgul till neongrön eller lysande röd. Att den heter vitmossa beror på att när den torkar blir den vit, men vid denna växtplats suger den åt sig mycket vatten och får därigenom olika färgnyanser. 

Detta blev nästan en heldag i naturen och vi hade tur att regnet inte gick samma sträcka som vi
även om det såg väldigt mörkt ut ibland. Sedan avslutade vi vandringen med ett besök inne i Naturum som har en utställning om Fulufjällets djur och natur. Där går även att köpa fiskekort, följa med på guidade turer eller få hjälp med vandringstips m m. 
Som ni ser av kartan finns där många vandringsleder att välja mellan. Där finns övernattningsstugor, raststugor och stugor för uthyrning. Stugorna har olika utrustning och för att få info kan man gå in på sverigesnationalparker.se/fulufjället för att få ytterligare information eller kontakta Naturum. 

På kartan finns en liten gul ring "Old Tjikko" som är ett av världens äldsta träd, hela 9550 år! Jag har inte skrivit av fel! Men den guidade turen dit kostar 200 kr/vuxen, lite väl saftigt tycker jag, så det får vara i alla fall för denna gång. Nu vet vi att det finns! Sedan kan jag alltid leta på nätet för att kolla på det lite närmre. 

Ha det gött
We 4






torsdag 20 juli 2017

Eksjö camping - nästa stop

Varför hamnade vi på Eksjö camping? 

Jo, vår ordförande i Burstnerklubben "står där" och han brukar fixa presentkort som används som vinster vid klubbens träffar. Vi hade turen att få en vinst vid en träff och valde därför ett presentkort med två övernattningar. 

Vi var några inom klubben som alla hade presentkort och bestämde att vi skulle träffas en helg i juli. Sagt o gjort vi träffades vid rastplatsen Aborratjärn utanför Eksjö för att invänta varandra. 

På fredagsförmiddag körde vi in på campingen och slog oss till ro. Diskuterade vad vi ville se o göra i Eksjö. 

Eksjö är en av " tre trästäder", de andra två är Hjo och Nora. Ett bra tema att besöka alla tre, eller hur! 

Men nu tar jag Eksjö, som är en gammal stad som många andra brunnit vid olika tillfällen. Totalt innehåller den norra stadsdelen eller Gamla Stan, som den även kallas, 47 byggnadsminnen. Idag kan 400 års byggnadshistoria studeras inom den senmedeltida stadsplanen. Men i mitten av 1850-talet brann den södra delen av stan. När återuppbyggnaden skedde blev det efter en ny stadsplan, dvs breda gator och kvadratiska kvarter som gav ljus och luft. 

Då Kerstin opererat höften, valde vi att ta campingens "Kultåg" in till stan. En jättebra ide eftersom vi även fick en guidad tur. 
Lördag - och då har vi tur att få lyssna på Hemvärnets musikkår och se Smålands husarer marschera genom centrala Eksjö. 
        Här sitter vi på torget och väntar på att musikkår och husarer ska komma. 
                                          Mäktigt värre!
En påminnelse om stans militärhistoria som även bekräftades av Bengt som för exakt 50 år sedan muckade från Ing 2. 

Efter paraden var det dax för vår egen rundvandring på kullerstensgatorna och för att se de vackra träfasaderna som i många fall är flera hundra år gamla. 
Det gula huser innehåller ett av Eksjös många caféer, som säljer den unika Bullen "Eksjöknuten" som fyra bageriägare i kommunen tagit fram. 
Hotell Vaxblekaregården vars inredning även påminner om svunna tider.
                                   Här kan du få en guidad stadsvandring om du vill

         Fördelen med gamla hus är att de har så vackra dörrar! 
Runt varje knut i stan väntar oss gamla miljöer där många innergårdar är öppna för allmänheten. Kvarteren visar många olika  yrkeskategorier  såsom garvare, skomakare, slaktare m m. Ja i Eksjö finns det verkligen många vackra kvarter med trähus att studera. 
                                 Senare på kvällen blev det naturligtvis grillning

Men campingen då hade den något att erbjuda? 
Den bjöd på lugn o ro, fina servicehus som var relativt nya och välskötta. Restaurang med lite av varje och många barn som ville ha glass i värmen. Sedan får jag inte glömma frallorna som kördes runt på en vagn inne på campingen. Vilken lyx att kunna köpa goa frallor direkt utanför dörren. Aktiviteter av olika slag fanns också att tillgå. Här är det nog svårt att ha långtråkigt om man vore barn eller ungdom.

Vi hade i alla fall mycket trevligt tillsammans och jag sänder ett jättetack till idésprutan som kom på att vi skulle utnyttja våra presentkort vid ett och samma tillfälle och även ett stort tack till alla som deltog denna helgen. 

Ha de gött
We 4














lördag 15 juli 2017

En snabbvisit på Öland

Så var det dax att ställa kosan mot Öland. Vi är där redan på förmiddagen och kör mot Reningsverket, dvs Stellplatsen nere i Borgholms hamn. 
Bättre plats kan kan man väl knappast få. Borgholm levererar kan vi säga, strålande sol och första parkett. Vi njuter av härligheten. 

Det blir till att vandra in till stan och kolla in alla klädaffärer som finns på gågatan. Ska jag vara ärlig blev det tre plagg i en påse med tillbaka till Helge. Det är lätt att handla sommarkläder när solen ler sitt bästa leende mot en. 

Men cyklarna kom också fram och det blev bland annat en tur till Slottscafeet på Solliden. 
Tänk att en fika alltid smakar bra efter en cykeltur.  Det ser ganska folktomt ut men det har sin förklaring i att vi kom strax före stängningsdags och de goa smörgåsarna var slut. Med tanke på Viktorias födelsedag var det mycket folk i Bornholm. Trots det fanns det alltid platser kvar på stellplatsen fram till ca kl 16.00. 

En annan siluett som alltid fängslar mig är Borgholms Slottsruin trots att vi har varit där och besökt  den åtskilliga gånger. Den är så ståtlig där den ligger på kullen. 

Varje morgon när vi gick ut med Chivas gick vi förbi idrottsplatsen och konstaterade att där är full aktivitet. Stolar, musikanläggning med mera ska iordingställas inför hennes födelsedagsfest i Borgholm.
Kommunens  personal klipper gräset, lagar potthål i gatan och ser till att det blir snyggt överallt. 

När solen skiner så är Öland en underbar plats att vara på. Borgholm bjuder på gamla trähus och de har också sitt kallbadhus och slutligen hamnen. Här kan vi promenera dagligen utan att tycka att det blir långtråkigt. Gågatan är full av turister som flanerar fram och tillbaka, så gör även vi för att samla steg. 
 
Tänk att fejsan är allt bra att ha ändå. Vi såg att gamla vänner precis checkat in på Kappeluddens campingplats. Det resulterade i ett telefonsamtal och en trevlig pratstund! 

Efter fyra övernattningar på stellplatsen var det dax att bryta upp och fara tillbaka till fastlandet. 
Vid nästa resa till Öland får det bli en längre vistelse så att vi hinner besöka övriga underbara platser som Öland erbjuder oss. Med denna bild på näthinnan så vill vi komma tillbaka snart. 

Anledningen att vi lämnar Öland är att vi är några ur Burstnerklubben som ska träffas på Eksjö camping nästa helg. 

Ha de gött
We 4 


onsdag 12 juli 2017

Mot nya mål - Kristianopel

Vi lämnar Sturkö och fortsätter efter kusten mot Öland. Men först har vi ett intressant mål som är väldigt historiskt. Tänk att många delar i Sverige har tillhört Danmark eller Norge men slutligen har de blivit svenska landområden. Ett sådant område är Blekinge med Kristianopel. Självklart stoppar vi till där innan vi far till Öland. 

                   Överallt välkomnas vi av den svenska och danska flaggan. 

Staden anlades 1599 av danska kungen Christian IV som en befästningsstad då de kände sig hotade av  Sverige och Kalmar. De reste en upp till nio meter hög försvarsmur runtom stan. Den 3 km långa stadsmuren med bastioner uppfördes mellan 1603–1606 efter italienska förebilder. Kristianopel fick stadsprivilegier och  blev Nordens första renässansstad. Sista gången som Kristianopel belägrades och krigshärjades var år 1677 och det var också då som Kristianopel slutligen blev svenskt.

 

 Muren är bäst bibehållen på södra och västra sidan och det går att promenera på den. 
Här vid början av muren finns en informationstavla som beskriver Kristianopels historia. 


 Vidare finns det så kallade norra bålverket.

Även om Kristianopel inte är något större samhälle finns det mycket vackert att besöka och titta på. Några timmar tycker jag att man gott kan lägga där för historiens vingslag ger en en hel del tillbaka. 

De äldsta byggnaderna i Kristianopel är Ringmuren och Kyrkan som stod klar 1624. Efter krigen byggdes Köpmannagården som är från tidigt 1700-tal och som i dag är kulturmärkt, samt Kristianopels Gästgifveri.


Köpmannahården kommer nu att byta skepnad från att ha varit lanthandel till att bli ett café. Den danska flaggan gissar jag innebär att där kommer kanske att serveras danska smörrebröd.
Gästis,  hamnen och andra fina fastigheter drar till sig åtskilliga turister på sommaren och orten lever upp och nya besökare, både stora och små, kan inte låta bli utan de vandrar runt på den gamla befästningsmuren.  Det är väldigt livligt i denna lilla ort och tur är väl att muren är så bred att det går att mötas utan problem.

Vid våra promenader mellan de fåtaliga gatorna slås man av de underbara rosorna i trädgårdarna. 
Dessa rosor har idag blivit ett kännetecken för Kristianopel, precis som ringmuren, kyrkan och hamnen är.
 
Orten är sommartid full av aktiviteter, evenemang och upplevelser och här finns det även övernattningsmöjligheter och matställen. Så Kristianopel är inte bara värd ett besök på grund av sina historiska sevärdheter utan jag kan även rekommendera ett besök hos de många hantverkarna, de små butikerna och besöksträdgårdar som finns i Kristianopel med omnejd. 

Även ortens camping ligger innanför muren och såg verkligen trevlig ut. 

Vi fortsätter på eftermiddagen mot vårt mål Öland.

Ha de gött
We 4