fredag 30 september 2016

Castellanes by

Gårdagens tur blev bara 20 mil men det kan faktiskt räcka när vägen är både kurvig och smal och man känner att vi behöver inte stressa vidare med en gång. Det var som vi sa till våra tyska grannar på stellplatsen på deras fråga, hur länge ska ni vara ute. De häpnade när vi svarade att vi behöver inte vara hemma förrän till Påsk. 

Men innan vi lämnar Castellane tar vi några sköna promenader i samhället då byn är en typisk fransk by. Vi har också tänkt att äta lunch på någon liten restaurang. Men det blev inget av med det för var vi än stannade till satt det bara rökare. Vem tycker att maten smakar när det osar tobaksrök runt omkring en. Neej inget för oss. Det blev rester i HB, grillade kycklinglår o potatissallad istället,  vilket smakade jättebra. Tänk vad bra det har blivit på hemmaplan där rökning inte är tillåtet på många offentliga platser. 
Stellplatsen med tömningsstationen, torget med onsdagsmarknaden som vi besökte för att köpa lite färska grönsaker till vår lunch. 

Staden är inte så stor så det är snabbt rundvandrat. Vi besöker bl annat turistinformationen för att få tillgång till nät. Tyvärr är det så svagt att det inte går att sända iväg något bloggavsnitt. 
Smala gränder finns även här, kyrkan och baguetten m m till lunchen. 
Stellplatsen från andra hållet och byns gamla bro över floden. 
Precis som i Sisteone har även detta samhälle lyckats med att få en majestätisk klippa. 
Klippan är ett geologiskt under i Verdon dalen och har sedan 1933 blivit listat som en historisk plats. Från stellplatsen har vi utsikt över Klippan med pilgrimskyrkan Notre Dame du Roc, som ligger 180 m över byn. Kyrkan uppfördes 1703. Det finns en vandringsled dit upp och det tar ca 30 min, men vi nöjde oss med att kolla in läget från stellplatsen. 

Castellane är porten till Les Gorges du Verdon. Där finns möjligheter till så många olika sporter att välja på, såsom vandring, cykling, bergsklättring, rafting m m.  Det är bara några decennier sedan som området exploderade som ett fantastiskt turistområde. 

Dax att köra vidare!
We 4

torsdag 29 september 2016

Till Castellane

I samband med sin exil på Elba bestämde Napoleon sig för att försöka återta tronen. Han steg i land i närheten av Cannes och valde för att undvika royalisterna och regeringssoldaterna i Rhondalen att gå över bergen mot Paris på de små bergsvägarna, som idag är kända som Route Napoleon, N85, 

Detta var i mars och han och hans fåtaliga soldater mötes av både snö och isiga stigar. Vi kör nu i september och det är vi jätteglada för, för vi får uppleva underbara solskensdagar även om mornarna är lite kyliga. 
                     Utefter vägarna och i byarna ser man Örnen som var hans symbol.
Vi passerar många små byar där vi gör stopp för att få njuta av den franska miljön med små trånga gränder och som i många fall även fungerar som byns huvudled. 

Denna staty som börjar med ICI ...... Har rest i byn eftersom Napoleon sov över där. 

Vi fortsätter på N 85 och naturen bjuder på kurviga vägar upp och ner, med stigningar på 12%. Det gäller att hålla händerna på ratten och hoppas på att man slipper möte i kurvorna 
                               eller i sådana här portar som vi måste igenom

                                 och som synes är det inte fråga om något lågland.......                                

Citadellet i Sisterone är en gammal Borg som är strategiskt placerat med utsikt över Durancefloden. Förutom borgen ligger det en liten kyrka på toppen av Klippan som numera används till utställningar. 
Det sägs att Napoleon vandrade över den gamla bron. Idag finns en nybyggd bro som är huvudleden genom byn. 

Vi fortsätter till  Castellane där vi stannar till på stellplatsen, N 43 50 45 E 006 30 55. Istället för att köra hela Route Napoleone ner mot Cannes kommer vi att ta av N 85 i Castellane och ställa kosan mot destination Verdon. 

Men hur gick det då för Napoleon? Jo han kom till Paris och övertog makten men den fick han bara behålla i 100 dagar. Sedan fördes han igen i exil till Elba där han satt i husarrest fram till sin död. 

Spännande tur som gör att Route Napoleon har blivit en av Frankrikes populäraste turer. Det är inte bara historien utan de franska mysiga samhällena med frukt o grönt på torgen, alperna i bakgrunden och floden Durance som gör att man upplever sträckan som mycket varierande. Sedan ska vi inte förglömma caféerna med alla godisbilar. 

Vi kör vidare och hoppas ni passivt kan följa med på turen. 
We 4


Route Napoleon -Grenoble - Cannes

Vi lämnar stellplatsen och kör mot Grenoble. Perfekt resväder, mulet men ändå 15 gr. Denna dag blir det inte motorväg utan Nationale Route.

För ca 200 år sedan vandrade en Mr Napoleon från Cannes över de franska Alperna. Nu tänkte vi köra den vägen med Helge för att se om vi kan få uppleva hans strapatser. 

Vår PipLisa har nu fått ett nytt namn och heter Rondi eftersom hon inte hinner nämna klart ordet Rondell förrän hon börjar tala om hur man ska köra i nästa rondell. Men alla vet ju att rondellerna i Frankrike är otaliga. Hon har också fått uppgift om att Helge är registrerad för  4,5 ton samt att han är ca 3,25 m hög. I verkligen är han nog bara drygt 3 m, men den inlagda höjden är en säkerhetsventil.  När vi närmar oss Grenoble varnar Rondi för bilar > 3,5 ton. Det är bara att godkänna ny route, vi kom alltså aldrig in på Route Napoleon som börjar strax söder om Grenoble. Det blev dock fin natur och många mysiga småbyar som vi fick passera innan vi strax före La Mure kom in på den riktiga Route Napoleon, N 85.  Missade vi något? Det vet vi inte. 
                 Majsen är nu klar för skörd!
        Alléer finns det gott om på landsbygden
                                        En typisk fransk by med sitt Rådhus

I La Mure låg vi över på en stellplats som vi inte vill kalla för stellplats. Men den finns ändå upptagen i "All The Aires in France"  Således inga koordinater denna gång. Men lite regndropparna bjuder vi på. Vi åker trots allt högt upp i alperna och molnen har gått lågt. 
Dagsetappen blev 21 mil. Det var många uppför och nerför men den här vägen tog lastbilar upp till 7 ton.  Så polisen fick inget extra jobb med vår bil. 

Ha det
We 4





Breisach Am Rhein

Ja,  alla vet att Moseldalen har mycket att erbjuda men när det gäller rhendalen talar man nästan bara om Rudesheim. Men nu har vi hittat en liten pärla vid Rhen som har lämningar av gamla befästningar med torn, en kyrka som syns från alla väderstreck eftersom den ligger högt upp på en gammal höjd
och stadens historia går 3 000 år tillbaka i tiden. Kelterna har varit här, likaså romarna och på medeltiden var staden en viktig handelsplats eftersom den låg utefter Rhen. Det är många trappsteg upp till kyrkan, men vi finner att stan är uppbyggt i tre nivåer så det blir inte så tungt att vandra. 

Från stellplatsen kom vi först till Fischerhalde, en gata där dåtidens fiskare bodde. 
Vi fortsätter på nästa nivå och där har vi The Hagenbachturm, ett gammalt fängelse vars namn härstammar från en adelsman som satt fängslad där för mord några veckor 1474 medan han väntade på sin rättegång.  Nästa bild är ett minnesmonument från 1955 över både stupade och hemvändande soldater från andra världskriget. Att detta monument fångade mitt intresse beror på att skulptören har samma efternamn som jag. Nu känner jag att jag måste släktforska lite till. 
Sedan besökte vi St Stephans Minster, Breisachs stolthet, byggt på 1200-1500 talet i romersk och gotisk stil. Den förstördes svårt under andra världskriget men viktiga delar av inredningen klarade sig. 
Här har vi passerat platsen för ett gammalt slott, från 1200 - 1800 talet, där innehavaren byggde ett observationstorn, The Tullaturm. Slottsparken är idag en "Festspielplats". Bilden bredvid är en skulptur som ska visa Rådhusbrunnen som tog upp vatten från 42 m djup och försörjde 3 500 invånare som bodde på Munsterberg. 
Några stellplatsbilder och eftersom det var lördag var det även marknad på torget med även levande musik. 
Att vandra i tyska städer innebär även få se otroligt utsirade metallskyltar. Vinglaset visar var stadens Vinekeller ligger. 
Här är lite mer sevärdheter i stan!

Ja, den här stan är verkligen värd ett besök! Det var också närmare 30 gr ! Och inte ett moln på himlen. 

I morgon drar vi vidare och då ska vi passera gränsen till Frankrike. Ett land som vi ser på andra sidan av Rhen. 

Ha det gött
We 4


Freiburg - Bourg en Bresse

Vi ska köra in i Frankrike via Mulhouse och ta oss ner mot Lyon. Eftersom det är söndag är det ytterst lite långtradare på vägarna. Vi tittar på varandra och nickar: det blir motorvägen så att det går undan.

Helt klarblå himmel med för oss värmerekord, ca 37 gr visar vår termometer. Det går undan på vägen och på eftermiddagen närmar vi oss Bourg där vi har hittat en stellplats som tar endast fem husbilar. Vi vill därför inte ankomma för sent. 
Den ligger söder om Bourg i närheten av D 1075 och har koordinaterna N 46 09 11 O 005 09 07 och heter St Andre sur Vieux Jonc och  kostar 5 €. Där finns inget speciellt att göra, utan har man tur så kan det vara några ungdomar som tränar fotboll. 

Vår dagsetapp blev 38 mil. På kvällen börjar det mullra men vi slipper regn. 
Vi har det gött ha desamma
We 4




lördag 24 september 2016

Reinfeld - Homberg - Freiburg

Torsdag blir en långtråkig tur på motorvägen hela dagen. Det förbättras lite här o där på A 7 men utanför Hannover kunde man verkligen tala om Stau., vi kröp fram. På eftermiddagen kom vi dock fram till vårt mål Homberg, N 51 01 39 O 009 24 53, en stellplats som vi även övernattade på i juli i år. Där finns entsorgung som tyskarna säger och elen är gratis om man har tur att få ett uttag. Turen var med oss så det blev laddning av alla apparater m m

 Dagsturen blev 39 mil denna dag. 

Fredag fortsätter vi söderut och solen är med oss idag också. Tyvärr är de tyska motorvägarna ingen höjdare med alla dessa renoveringsarbeten som har startats. Men milen rullar på och vi nådde vårt mål Freiburg. Där tog vi in på Breisach Am Rhein, en enkel stellplats för ca 80 bilar, men med nödvändig service. Vi har ju det mesta i bilen så vi överlever. Dagsturen blev 42 mil.
 
1 natt kostar 6€ och två kostar 10€. Eftersom vi kört två långa dagar med köer kände vi varför inte ta 2 dygn med en gång, N 48 01 47  O 007 34 30

                 En pärla utefter Rhen. 

I morgon kommer vi att utforska stan som verkar ha många överraskningar.

Ha det gött
We 4

Ängelholm - Reinfeld

Onsdagmorgon och solen väcker oss med sina varma strålar. Efter en god frukost bär det iväg mot Öresundsbron. 
det är lika intressant att köra över bron varje gång, trots att vi har kört där många gånger!

Trafiken flyter lugnt förbi Köpenhamn trots lite vägbyggen här o där som beräknas vara klara först i oktober 2017. Det blir lite lunch o kaffepaus vid en rastplats som vi upptäcker har toatömningsmöjligheter. Den ligger strax före avfart 37 Faxö på E 47 mot Rödby. 

Vi har tur och kommer med som sista bil på färjan.

I somras besökte vi Reinfeld, men då var han inte hemma. Ett nytt försök denna resa blir bra. 
Tyvärr ingen Reinfeld denna gång heller. Alla platserna var upptagna så vi ställde oss vid sidan om. 
Men vi fick sköna promenadturer med Chivas utefter sjön i samhället. 

Stellplatsen har koordinaterna N 53 49 47. O 010 29 01 och är gratis och det står alltid fler bilar där än de fem som är markerade på parkeringen. 

Det blev en lugn kväll med lite Tv-tittande efter att ha kört 39 mil denna dag. 

Ha det gött
We 4


onsdag 21 september 2016

On the road - again

Tisdag eftermiddag den 20 september känner vi oss redo att starta vår långa vinterresa. Vi slipper inte Trängselskatten i Göteborg för vi var startklara kl 16.45, men däremot var dieseln billig, 12,42 kr/l  så vi tankade upp Helge, det blev bara 31 l sedan var tanken full.  Bengt tycker det är gött att tanken är full eftersom vi har många mil framför oss. 

Vi kör till Ängelholm och övernattar där vid stellplatsen
                                     N 56 15 53  O 012 50 18
En lugn natt. med tre husbilar på plats. Dagsetappen blev bara 20 mil. 

   
  Och vi vaknar till en strålande soldag, lite kyligt på morgonkvisten men det är snart 18 gr. 

Sedan kör vi mot Malmö och bron. Resten får ni läsa om vid ett senare tillfälle! 

Nu lämnar vi Svedala!
Ha det gött i vinter!
We 4

lördag 17 september 2016

Men vad har vi gjort den senaste tiden?

Direkt efter Burstnerträffen tog vi personbilen till Tandådalen för ett par dagars njutande av den fina omgivningarna och naturen.
          Det var skogens röda guld som hägrade

Nu tänker ni nog varför åka över 50 mil för att kolla på lite lingon, det finns ju på närmare håll, men det är inte bara lingon man hittar i omgivningen utan även blåbär så här sent på säsongen. Så sammanlagt efter några fantastiska turer i strålande solsken plockade vi 12 l blåbär och ca 20-25 l lingon. Blåbären ligger i frysen i stugan och kommer att bli en del i många härliga blåbärspajer nästa gång vi kommer upp. Lingonen tog vi hem och finns nu i frysen på hemmaplan och kommer att bli sylt allt eftersom. Känns jättebra.

                         Härliga vyer!
Oj, vad det måste ha regnat i fjällen! Så här mycket vatten är vi inte vana att se i detta lilla vattenfall. Men frächt är det med det porlande vattnet och det är lätt att stanna för länge och bara njuta av ljudet. Ska bara tillägga att vi fikade där, för det var så vackert.

Bilden hämtad från nätet. 
Det är ju så här vi är vana vid att se Tandådalen med alla sina skidbackar och skidåkare som njuter av den svenska vintern. Men vi har för längesedan lagt slalomskidorna på hyllan. Det blir endast en och annan längdåkningstur om solen skiner, dvs solen ska skina för att skidorna ska komma fram. 

Däremot är det den här naturen vi älskar, att på sommaren och hösten kunna göra kortare vandringsturer i omgivningarna. Mygg, vadå, de finns bara om man kollar noga!  Vi har dem på avstånd med Mygga! 
Med allt fog i världen har man rätt att bli förvånad när en älg i juli månad kom på besök utanför husknuten. Bra att kameran fanns till hands. Vi har även fått uppleva att isen ligger tunn i slutet av september, spröd men glasklar. Härliga vandringsdagar erbjuds oss när det börjar bli hög luft och solen skiner. Sedan ska vi inte prata om den lycka fjället ger oss med sina otroliga färger. Man kan bara njuta av omgivningen, eller hur?

När det var dax för älgjakten såg vi till att vi for hem och packade Helge för nu var det dax för årets häftigaste mässa, Elmia. Självklart var vi där, men har tyvärr inte hunnit att leverera någon info därifrån. Här kommer dock några smulor. Elmia är en mässa vi inte vill missa och som pensionärer tycker vi att vi har tiden för alla mässdagarna, även om det ibland blir lite stressigt att hinna med allting annat som ska göras. Vad var det nu som intresserade oss detta år, jo Plåtisar. Vilket intresse dessa små bilar har rönt inte bara av oss utan även av många andra mässbesökare. Ibland var det riktigt trångt att försöka få en inblick i inredningen. 
                         Malibu, en Plåtis från Carthago

                                Burstners City Car 2016
                Bilderna har jag hämtat från företagens kataloger. 

Jag tror att det fanns minst ytterligare ett tiotal olika märken att studera. Men det var nog dessa två bilar som vi tyckte hade en snygg inredning. Tänk så bekvämt att kunna köra med en liten 6,40 m bil i små byar och gränder. Men hur ska man få plats med allt som vi kör omkring med idag? Måste nog omskola mig till tusenkonstnär för att lyckas med bravaden att sovra och packa rätt. Men nu är det inte aktuellt att byta bil i år i alla fall, vi får vänta några år eftersom Helge bara rullat i tre säsonger. Skönt att skjuta problemen framför sig ibland. 

När vi vandrar omkring på mässan stöter vi ihop med andra bloggare och tjingsar.  FREEDOM travel, Peter och Helena bjöd in till 
Bilden har även jag lånat av Mats Torebring, hoppas det är Ok!

en Bloggträff på lördag eftermiddag vid sin husbil. Träffen blev mycket uppskattat av alla närvarande, fr vänster Husbilen Helge, dvs Bengt o jag, FREEDOM Travel, Hobby on the Road, Våra Husbilsresor, Husbil Kors o Tvärs och Mats Torebring. 
Vi tackar Peter och Helena för det initiativet. Kanske kan vi träffas även nästa Elmia!  Även Carola Eklund från "Elmias tidning André"  kom förbi och fotade gänget. Kanske blir det en artikel i nästa nummer av den tidningen. Man vet aldrig vad som händer!

Årets mässa var förlängd med en dag, trots det blev det aldrig tråkigt att valsa runt mellan alla montrar. Man träffar gamla vänner och även nya som man får en pratstund med eller till och med fikar tillsammans med. Det är bara att ta vara på de njutbara tillfällena och ha det gött. 

Men nu väntar nya djärva mål för om två eller tre dagar startar vi vår resa till Spanien/Portugal. Vi ska försöka med en avstickare in i de franska alperna. Nu förstår ni mitt intresse för en Plåtis. 

Vi hörs, ha det bra!
We 4

lördag 3 september 2016

Burstnerklubbens sensommarträff

Fyrtiofem husbilar samlades i Ullared i helgen. Några kom redan på torsdagskvällen och låg över på stellplatsen för redan på fredagsmorgon var vi inbjudna till den stora metropolen GEKÅS. 
Vi samlades utanför personalingången kl 9.00 och blev hämtade av 
Susanne som höll i informationen. Dessutom blev vi bjudna på kaffe och kaka. 

Det var ett intressant föredrag som Susanne höll. Bland annat framkom att 
- dagens butiksyta är  35 000 kvm 
- att det finns 21 avdelningar
- 107 bussar besökte Gekås  den 6 februari 2016     
- försäljningsrekordet var 37,3 milj den 7 november 2015
- omsättningen 2015 uppgick till 5,2 miljarder
- snitt 64% kvinnor o 36% män, medelåldern är 43 år och man handlar för 3 300 kr 
            
Sedan var det dax att gå in o shoppa för den som kände för det. När klockan närmade sig 15.00 fick vi lov att köra in till Ullareds Bygdegård där det väntade lite korv o bröd. 
Kvällen fortsatte med knytis, vitsar och musik. 

Lördagen innebar att klubbens stora femkamp i pil, hästskokastning, bollkastning i hink, stövelkast och boule ägde rum. 
Alla var förväntansfulla och ville höra vem som vann för det finns nämligen några som redan har två inteckningar i klubbens vandringspris. 
På kvällen serverades en härlig buffé, den gillades av alla. 
Händige Sture var så snäll och hjälpte till med disken. 
Efter lottdragning o lite kaffe var det dax att presentera femkampsvinnarna 
 Paret Inger och Stig  med medlemsnummer 197 vann årets femkamp. Nu har de två inteckningar då de även vann tävlingen 2003. Även den kampen gick av stapeln i Ullareds Bygdegård. 

På söndagen avslutades träffen i ösregn så poängpromenaden fick ske inne i bygdegården. Vem tog nu hem den segern. Jo medlem 197, dvs Inger o Stig. Ett jättestort grattis säger vi och klubben. 
Efter en kaffetår så skildes vi åt och några for norrut och några skulle söderut. 

Bengt och jag var otroligt trötta efter helgens festligheter men den uppskattades av många och vi värdpar som var med i ruljansen kan glädjas åt en lyckad träff.