söndag 31 januari 2016

Gatukonsten i Estepona

Idag lördag 30/1, blev det ingen långfärd med Micran utan bara in till Estepona . Först kollade vi på en stellplats nere i hamnen. Undrar hur den ser ut efter nattens åskoväder och häftiga regn? Vi körde till
                                  N 36 24 51 W 005 09 42,
det vill säga båthamnen. Planen såg inte alls trevlig ut när säkert 50% var täckt med lervatten. Jättestora pölar som inte försvunnit på förmiddagen. Då är man glad att det finns campingar även om de inte är förstklassiga. 

Därefter fortsatte vi efter strandpromenaden och så slutligen parkerade vi bilen på Avda Andalucia för att promenera i de "nyare bostadskvarteren". Estepona är dock känt för sitt historiska centrum med charmerande vitkalkade hus med krukväxter och konstnärligt målade keramikplattor. 

På hemmaplan har vi börjat vänja oss vid graffiti på våra hus, broar m m. I Estepona har politikerna valt en annan linje. De har bjudit in lokala konstnärer att fritt få fylla de nya "dukarna" i bostadskvarteren. Genom detta arrangemang har turisterna kommit ut ur de gamla gränderna och det har blivit liv och rörelse i bostadskvarteren. Esteponas varumärke har förstärkts och stan har hamnat på "kartan" som en starkare semesterort.  När vi promenerade runt var där många turister med kameror på magen. Följer man gatukonsten upplever man staden från en ny vinkel. 

Några av de mest kända målningarna är
Dia de Pesca målad av Jose Fernandez Ries. Målningen är Esteponas och även Spaniens största väggmålning hitintills. Det ser ut som fiskaren kastat sin lina och fångat fisken, men jag har inte tagit kort på alla husen emellan fiskaren och slutligen fisken.

Madre Amorosa och La Mirada de un Nino av Francisco Alacorn. Två målningar i svartvita nyanser som visar den moderliga omsorgen resp den barnsliga kreativiteten. 

Så här starka färger är också vanligt på fasaderna. 
Ett av de populäraste är
Flickan som står och vattnar trädet. Märk väl att trädet är levande! Nu lär det finnas ca 20 väggmålningar och de växer ständigt eftersom det är ett ypperligt tillfälle att bli mer känd i hela världen. 

Stan är också känd för sina trånga gränder med många krukväxter utefter fasaderna. 
Detta är ett smakprov på vad Estepona kan erbjuda, en liten mysig stad tycker vi. 
Vi kör vidare med Micran
We 3

fredag 29 januari 2016

En tur till Ronda

 Efter vårt besök i El Torcal körde vi till Estepona och landade på ACSI-campingen där. Campingen är gammal och platserna små, men dock ändamålsenlig och kostar 15 € inkl el och ett superdåligt nät. Vi tänkte att campingen var en bra utgångspunkt för våra kommande utflykter. I ett par dagar har vi åkt bland bergstoppar och dalar, där höjdskillnaden har uppgått till över 1000 m  i Andalusien. Därför bestämde vi oss för att hyra bil i ca en vecka och det blev en Nissan Micra.

Första utflykten med Micran blev till Ronda uppe i bergen. Vi åker efter väg A 397 från San Pedro upp till Ronda. Det verkar som om vi inte kan hålla oss borta från berg. Vägen dit, slingrar sig utefter bergsväggarna och pinjeträden är täta med massor av koukonger som innehåller den farliga prosessionslarven. Vi ser knappt några fastigheter utefter den drygt 4 mil långa vägen upp till Ronda, utan bara berg och gröna pinjeträd. Sträckan har enorm panoramautsikt med ett flertal möjligheter till stopp och fotografering. Detta är nog den vackraste vägen vi har åkt hitintills i Andalusien. Men så småningom kommer vi upp på nivåer om ca 1000 - 1100 m och trädgränsen är nådd. Uppe i bergen drar mörka moln förbi  och när vi kommer ut från en restaurang börjar det regna. Otur men så är det, 

 Ronda är en av de äldsta städerna i Spanien. Floden Guadalevin delar staden i två delar och dess djupa dalgång som är 120 m är stadens kännetecken. Puente Nuevo, byggd mellan 1751 och 1793 binder samman stadens båda sidor. Den gamla delen är full av monument som är ett levande bevis på dess kulturella historia. Men jag tycker att den nyare delen har även den mycket att erbjuda. 

En vacker mosaiktavla på en av fastigheterna i Gamla Stan. Det är lätt urskilja tjurfäkningsarenan, bron och stadshuset Ayuntamiento. 
Inte nog med att stan är gammal, stan har också Spaniens äldsta Tjurfäktningsarena, Plaza de Toros. 
Den stod klar 1785.

En trevlig dag som vi inte ångrar, ca 10 mil blev det. Andalusien har vi lindat om vårt hjärta. 
Det kommer att bli fler utflykter med Micran för det är mycket lättare att ta sig fram!
Ha det gött
We 3 this time. (Helge pausar )

onsdag 27 januari 2016

En mindre utmaning men en fantastisk naturupplevelse

Vi lämnar Granada för en liten sväng in på olivrutten. Vackra landskapsbilder möter oss, olivträden står i nästan spikraka rader. De ser ut som gröna bollar som ligger i luften och de knotiga stammarna ser vi först när vi kommer närmare träden. 

Vi kör upp mot Rute på väg nr A333 och tittar in på Anisförsäljningen. Det bli två små flaskor likör, inte supergoda men i alla fall. Landskapet är högt och lågt så körningen är variationsrik. Vi kör vidare i trakten och hamnar slutligen på en stellplats i Priego de Cordoba med tömningsmöjligheter
                                         N 37 26 38. W 004 12 42
Vi var 4 HB där och det var lugnt och med bra möjlighet att rasta Chivas. 

Nästa stora event var att besöka El Torcal   N 36 57 12 W 004 32 38, ytterligare en känd naturpark med två vandringsleder, den korta är 1,4 km och den långa är 2,7 km och båda utgår från besökscentret . Vi började att gå den lilla slingan, men himlen blev mörk och åskan mullrade enormt. Regnet hängde över oss. Vi vände därför om och hann precis in i bilarna innan regnet bröt loss. 
El Torcal är ett kalkstensområde med mycket mäktiga formationer som har slipats av vinden. Området är väldigt populärt bland vandrare. Går man upp tidigt på morgonen har man möjlighet att se diverse olika vilda djur.  Nere i dalen växte det massor med små låga iris. 
Vackert eller hur? 
Här såg vi en stor fossil, kanske har det varit en dinosaurie, vem vet. Jag såg också en bergsget stå högt upp på en avsats men naturligtvis hade jag ingen telefon eller padda med mig vid det tillfället eftersom jag var ute och rastade Chivas. 
Centrat som ligger på 1200 m höjd har bra parkeringar och vi fick lov att stanna över natten, men det finns ingen service där.  
Så här ser lederna ut så det tar lite tid att gå runt eftersom man hela tiden får kolla var man sätter fötterna. 
Men det är spännande att vandra där!
Ha det gött för nu drar vi vidare
We 4

söndag 24 januari 2016

En strapatsrik hike

Vi stannade ytterligare en dag i Granada eftersom Monachil ligger endast 8 km från Granada. Vi visste att där fanns det möjlighet till att vandra i en spännande miljö. Nya bussturer, kolla tidtabeller och tänka på att det var lördag. Men till slut fick vi ihop det. Men vad var det som lockade oss, jo de hängande broarna i Los Cahorros i Monachil. Byn har ännu inte drabbats av massturism, men eftersom det var lördag var det många spanska familjer som vandrade leden och det blev på sina ställen mycket trångt. 
Monachil har många peaks som överstiger 3000 m varav den mest kända är Pradollano, Europas sydligaste ski station, Sierra Nevada. 
Den imponerande canyonen ligger två km från byn och allt är bara uppför. Det är nyligen som leden har blivit känd. Tidigare var det enbart klättrare som besökte canyonen. Som vanligt brukar ett skidparadis inte vara känt för hiking utan just för skidåkning. 

Även vid denna tur följde vi floden,  Rio Monachil. 
Det har inte regnat på länge, busshållplatsen utanför campingen och en vägskylt.

Trots att man ska följa floden är det jättebrant uppför och det tog på krafterna. Men skam den som ger sig. Vi skulle gå till broarna och de trånga sektionerna, det var dagens mål.
Som synes finns det mycket att välja på

Vackra landskapsbilder
Detta är den längsta bron, 55 m och 15 m över floden.
Försök till en selfies, Tore o Unni tar det lugnt.

Många gillar att hoppa och springa på bron för att få den i gungning. Alla vill inte passera då utan stod och väntade på att bron skulle bli tom. Vi klarade det bra trots höjdrädsla och obehag vid rullande. Väl över den långa bron börjar en mycket trång sektion som innebar ett krypande eller att vada i floden. 
För att visa att det inte är vi som är pjåkiga har jag för jämförelse hämtat några bilder från nätet som visar den tuffa trånga sektionen. 
Ett kämpande
Turen är spännande och säkerligen mycket vacker vår, sommar och höst då löven har sina årstidsbundna färger. Men vi upplevde ändå det som fängslande eftersom träden var mycket gråaktiga och solen sken och det var ca 22 grader. En annan färgskala som är vacker då solen lyser. 
På hemvägen fick vi se en "getbonde" med alla sina gäster. Om de skulle hem eller ut på nytt bete förtäller inte historien. 
Väl hemma efter en mycket lyckad utflykt men strapatsrik vandring, berättar appen "HÄLSA" att vi gått ca 10 km och bestigit ett 25 våningshus. En jättebra liknelse då vi kämpat mycket uppför och sedan nedför för man måste nämligen gå tillbaka samma väg. 

Efter denna dag blev det en vilodag tänkte vi. Men solen sken och ut åkte mattor och sängkläder. Även en tvättmaskin gick och efter det blev det vila med lunsch på campingens restaurang. När vi nu är inne på att nämna campingen så är den mycket trevlig med ett otroligt spanskt utseende. 
Driksvattenhämtningen, trappan upp till poolen, entrén och vår plats.
Öppen eldstad i restaurangen, ger 100% mys, Tore o Bengt grillar sitt kött själva och Unni och jag åt Kabeljo med mycket gott till. 
Restaurangen har många gäster från byn, vilket är ett gott betyg, och det är stim o gratulationer både till höger o vänster på kvällarna. Inte så att vi blir störda utan mer att det visar arr restaurangen är populär. 
Vi har verkligen kosat oss, som norrmännen säger, dessa 4 dygn vi legat på camping Reima Isabel!. I morgon rullar vi vidare, vart står skrivet i stjärnorna,  likaså när vi får Wi-fi. 
Till dess ha det gött
We 4 

lördag 23 januari 2016

Granada, Granada .......

Ingen kan glömma den första gång de såg Alhambra, en plats som är unik i världen. För vår del gjorde vi ett besök där 1970 i samband med vår bröllopsresa i maj till Torremolinos. Eftersom det var så längesedan tyckte vi att det kunde vara dax igen med en uppfräschning. 

Vi lämnade således Nerja i onsdags (20 jan) och körde tillbaka mot Motril för att ta A44 till Granada. En resa som bjöd på backar både upp och ner och dagsetappen blev ca 10 mil.  Årets första  mandelblom  såg vi i dalarna under resans gång. Regnet föll och det kändes bra att lämna kusten för lite kulturella aktiviteter. Väl framme i stan valde vi camping Reina Isabel, en ACSI camping som i år kostar 19€ per dygn, men då ingår all el. Det uppskattas av oss för här har varit endast 5-7grader på morgonen. Men längre fram på dagen har termometern visat på 20-24 grader. 

Vi har tagit bussen utanför campingen och åkt in till stan i två dagar och vandrat o vandrat mellan olika torg och gränder samt besökt Alhamra. Första dagen tog vi en rundtur i stan och andra dagen ägnade vi åt Alhamra.  
Bilden hämtad från internet
Vad berättar då historien om Alhambra. Muhammad 1 påbörjade byggnationen under 1200-talet under nasridernas tid. Flera andra kalifer/sultaner fortsatte utbyggnationen under 1300- och 1400 talet. Sultanerna önskade skapa ett paradis i Granada och detta mästerliga byggnadsverk uppfördes med hjälp av gips, trä och kakel. Men 1492  omringades Alhambra av katolska monarker och även de ville skapa nya mästerverk i staden och Katedralen i Granada uppfördes därför. 
Alhambra har fått förfalla och dessutom plundrats men har nu blivit ett världsarv som är under restaurering. 
Entré till Nasrids palats,  patio de los Leones, Sala de la Barca i sol resp skugga.
Lite trädgårdsbilder från Alhambra trädgårdar. 
Rundvandring i stan
och i den moriska delen av stan
Övervintrande persikor, smala gränder i centrum och härlig utsikt från Alhambrahöjden.

Granada var väl värt ett återbesök. Tyvärr finns det inte så många timmar att disponera för sightseeing då vi har lille Chivas i HB. Han får inte åka buss i Spanien och måste därför vara hemma och vänta på att husse o matte snart är tillbaka. Vi får dock säga att han varit jätteduktig när han varit ensam, inget är sönderbitet eller något annat ofog. Lite kompensation har han fått, nämligen sitt kycklinggodis, som står högt i kurs. 

Idag lördag har vi gjort ytterligare en utflykt i Granada regionen, men mer om det vid nästa skrivtillfälle.
Ha det gött
We 4

onsdag 20 januari 2016

Walking the Rio Chillar

När våra norska vänner anlänt till Nerja hade vi en gemensam hike som högsta prioritet. Kanske var det inte rätt period för att vandra upp i floden Chillar, men men.
En vandring som under den varmare perioden blivit en stor familjeaktivitet, a Summer Classic 

På turistbyrån sa de att det knappt fanns något vatten i floden. Men vi hade bestämt oss och för några pensionärer var det nog ganska bra att det var lågvatten. Jag var i alla fall den ende som tog stövlar på mig för jag hade blivit förkyld och ville inte bli våt och kall om fötterna. Vi tog våra cyklar och begav oss ut på 340:an. Vi visste inte riktigt var vi skulle ta av från stora vägen, för att komma ner till floden. Men med hjälp av en inköpt karta över Nerja, frågade vi oss fram. Avenida la Constitution cyklade vi uppför och därefter Cale Mirto. Vi passerade marknadsplatsen och rullade därefter nerför jättebranta  backar. Nu gällde det att handbromsen var intakt. Väl framme vid en nerlagd cementfabrik, tror jag att det är, visste vi att vi var framme.
 Nu började det spännande livet för Chivas, kommer han att vilja vada i vattnet. Han är inte jätteförtjust i kallt vatten. 
Vi börja att vandra och kunde gå torrskodda till att börja med. Nederdelen av flodfåran var mycket bred så, No problem. 
Naturen runt floden är vacker, både berg och gröna växter finns det gått om och vattnet porlar. 
Bengt vill alltid om det är möjligt tvätta fötterna, vattnet är ju kristallklart, så varför inte.
Nu har. Chivas fått nog! Renare kan min päls inte bli.  Sedan ombyte av skor. 

Vi har således vandrat i kristallklart vatten som dock kunde varit några grader varmare. Man måste korsa vattnet ett flertal gånger samt tidvis även gå i vattnet långa sträckor, trots att det nu var lågvatten. 

Med ett par gamla gympadojor som får bli våta kommer man långt plus lite picknick och kanske också ett par gåstavar som stöd. Det finns rastmöjligheter på några ställen där det går att både bada och fika. 
Vi var lite oroliga huruvida Chivas skulle klara flera timmars vandring i kallt vatten. Han hade inga extra par skor!  Vi vände dock efter några km för Chivas skull.

 Men bara för att visa hur fantastiskt det kan vara har jag hämtat några bilder från internet. 

Så här trevligt kan man ha det! 

Vi gick dock inte ända fram till de stora poolerna, utan alla fyra är överens om att göra om vandringen när vattnet är lite varmare. Väl tillbaka vid cyklarna kände vi att uppförsbacken, neej det orkar vi inte. Då cyklar Tore i förväg och hittar den lilla grusvägen som går parallellt med floden. Jippi, nu testar vi den. Trots lite skumpande så var den bättre att ta!  Vi som vid flera tillfällen försökt att hitta var grusvägen började inne i stan.
Men nu vet vi. Det är väldigt svårt med parkeringsplatser där uppe, så att ta HB dit är inte att rekommendera om det är en långhelg eller högsäsong. 
Istället föreslår vi att, börja cykla vid de stora grusparkeringarna mellan de två broarna. Ni ser dom på första bilden. Ta dig fram mot floden och du ser grusvägen. Bara att följa den ända fram! Lätt som en plätt! Men ha en pump och en reparationssats med för säkerhets skull. 
Detta var en utflykt av det lite annorlunda slaget men väl värd att lägga en dag på!
Hoppas att någon fick en idé till en härlig utflykt. 

Vi kommer att fortsätta vår resa till Granada!
Ha det gött
We 4 

Nu börjar 2:a halvleken ......

Nu är det åter dax för rundturer i södra Europa. Flygresan tillbaka till Malaga gick bra men vi blev försenade. Kl var 02.00 när vi var framme vid bilen så det blev en kort natt. På torsdagen körde vi från Malaga tillbaka till Nerja eftersom vi var intresserade av att besöka byn Frigiliana som bara ligger några km norr om Nerja. Den har en spektakulär panoramautsikt över Medelhavet och den omkringliggande Nationalparken Tejada. Byn har blivit symbolen för vitkalkade landsbyar med vackra, små hus i smala gränder belagda med pyttesmå kullerstenar i olika mönsterformationer. 
Ja här går det inte att komma fram med husbil, inte.....
Chivas får lite källvatten 
Vissa hus hänger på klippkanterna. Inte skulle jag vilja ha några fönster åt det hållet! Även byns brunnslock var dekorerade med mönster. 

Frigiliana har korats till den vackraste landsbyn i Andalusien och har även vunnit en massa andra priser för sin charm och skönhet. Vi fick en fantastisk dag med mycket sol som innebar kortärmat fram på dagen. Ett besök i byn rekommenderas. Väl framme i byn ska man ta vänster för att slippa köra igenom en smal gränd. Man kommer fram till en rondel som har några enstaka P-platser, oftast upptagna av personbilar. Kör man tillbaka på den stora vägen finns ett flertal p-platser som även passar långa bilar. 

Nu när vi ändå åkt tillbaka till Nerja kunde ju även ett besök i grottorna vara på plats. OK sagt och gjort det blev även ett besök i grottorna. 
Grottorna ligger öster om Nerja och utgörs av en mängd grottor som upptäcktes av skolpojkar 1959. Det är endast ett fåtal av grottorna som är öppna för allmänheten. En av dem har gjorts om till en stor hörsal med plats för flera hundra åhörare. De väggmålningar som finns tror man är 20 000 år gamla. 

Eftersom vi även varit i Postojna grottan vill man gärna göra en jämförelse. Ljussättningen i Postojna är enligt vår uppfattning mycket bättre. Då allmänheten inte har tillgång till allt i Nerja är det inte lätt att säga vilken som är störst. Nerja är i alla fall Spaniens största grotta. 

Vi har gjort mer men det kommer i nästa vända för nu väntar god mat!
Ha det bra önskar vi alla våra läsare.
We 4

lördag 9 januari 2016

Titta det snöar, titta det snöar........

Och allting blir vitt. Oh vad härligt det är nu utanför fönstret, termometern visar bara -2 gr och det snöar. Nu kan man andas igen utan att behöva ha hela ansiktet invirat i en lång halsduk när det är dax att gå ut med Chivas. Det är lagom med snö i en storstad tycker jag, när det är ca  5-10 cm. Men på landet och i fjällen ska det vara mycket snö, för vårt landskap blir så vackert med gnistrande snökristaller på träden. I de flesta städer saltas det så det blir bara en brun sörja. I två dagar har det nu snöat små små flingor, dvs lätta snöbyar, så det är så ljust och rent för snöröjningen har inte kommit ut ännu. Men det har inte blivit så många centimetrar trots dessa två snödagar. 
         Nyåret 2015 i Tandådalen                  och nyåret 2016. 

Ja det är stor skillnad, bilderna är tagna vid samma skidspår, förra året respektive i år i Tandådalen. Men i år slog kylan till ordentligt ca -23 gr. Då är det inte så skönt upplever vi det. Vi stannade därför bara en vecka i stugan. Det fick bli så få dagar i år. Väl hemma i stan har vi kunnat njuta av endast några minusgrader. Bra att vi åkte hem trots att det tog emot. 

Vi hälsade på sonen i Landvetter och tog en promenad i Landehof spåret. Där gick snökanonen för fullt och träden fick också en släng av den konstgjorda snön. Vilka scenerier! Det var redan skidåkare ute och åkte i spåret de knappa metrarna som var klara. Hoppas nu att kylan håller i sig tills barnen får sitt sportlov. Förmycket begärt eller?  Oh vad mysigt för dem, om de kan åka pulka eller ta en tur i spåret. 

Vid våra promenader på hemmaplan passerar vi branddammen tillhörande Torslanda gamla flygplats . Den är nu frusen så barn och föräldrar skottar av snön för fullt för att göra ishockeyplaner till sina små. Dammen är inte så djup så den fryser till snabbt bara det är minusgrader några dagar och nu har det varit minus i över en vecka, alltså en hållbar liten damm. 
Men en sak saknar vi, förresten det har vi gjort dom två senaste veckorna, SOLEN, var finns du? Kanske är den i Malaga och där får den skina hur mycket som helst för nu är det snart dax att återvända till Helge som står parkerad där. 

För vår del tar vintern slut nu när vi reser tillbaka till Spanien/Portugal. Underbara dagar hoppas vi på. Vi kommer att stanna ett tag till i Andalusien för där finns så mycket att beskåda. Vad som däremot är lite oroande är processionslarverna som tydligen har dykt upp lite här o var. Läser varningssignaler i olika bloggar o på Fäjsan dagligen. Vi ska kontakta en veterinär och be honom/henne jämföra den medicin som vi fått i Sverige och se om det är tillräckligt för Chivas. För han får inte bli drabbad!

På onsdag flyger vi igen
Ha det gött tills vi hörs igen
We 4