Forts del 5, Carolinensiel - Harlesiel

Vi fortsätter på väg 437, A7, 210 och 461 till vårt egentliga mål med resan, nämligen de Ostfrisische  Inseln eller numera Nationalpark Niedersächsishes Wattenmeer. Dessa öar har vi alltid upplevt som spännande eftersom vi inte har hört att så många svenskar varit där.  Nu visste vi att tiden inte skulle räcka till att besöka samtliga öar som ingår i NP.  Vi valde därför den som ligger längst österut utanför Carolinensiel. Undrar om karolinerna varit där med tanke på namnet? Ja det har vi inte fått någon klarhet i ännu. 

Väl framme efter en dagsetapp på 12 mil väljer vi stellplatsen med samma namn. Vi bokar in oss tre dygn. 

Ja, vi tog den vänstra stellplatsen som ligger vid campingen. Där fick vi tillgång till både toa o dusch i campingens hygienhus för en kostnad av 20€ exkl el. Wifi kunde man köpa för 3€ gällande i 24 timmar.  Men som nästan alltid vet de i receptionen inte hur mycket man får. Det gick m a o inte att föra över bilder t ex. 

Här träffade vi en holländare som alltid hade färsk sallad m m. 

Trots den enorma värme som kommit in badade vi inte. Varför, nej vi är bortskämda med Bohusläns fina klippor och ratar därför sån här botten. Nu skall jag inte vara orättvis för på förmiddagarna när det var högvatten gick det att bada även om man fick gå kilometervis ut för att kunna doppa sig. 

Men vårt mål va ju att ta en båttur ut till ön Wangerooge som ligger 7 km utanför fastlandet. Ön är bara 8,5 km lång och som bredast ca 2,2 km. Där bor ca 1000 invånare. När det är lågvatten är havet mellan ön och fastlandet nästan torrlagt.

Här ligger båten o ni ser vad lågt vattnet är. Men man har muddrat en lång kanal ut i havet så att den kan ta sig fram o tillbaka. 

I kassan sa de att båten går ungefär 10.45 lite beroende på om högvattnet kommit in. Det var roligt o höra att det var naturen som styrde tiden för avfärd.

Fin målning på muren till kassan.

Då blev det en halvdag på ön Wangerooge beroende på tidvattnet. 

Chivas var ju också med på turen. 

På restaurang Piraten intog vi vår lunch en stekt rödspätta med sallad. Det smakade gudomligt!

Här kommer lite bilder från ön.

Hamnen med tåget som tar en in till stan. 

Stationshuset

Hotell på hotell vid badstranden. Sandstranden är ca 300 m lång och 100 m bred. 

Häckplatser för olika vadarfåglar. Fotona är tagna genom tågfönstret och man ser därför inte de små ungarna som gömmer sig i gräset. Man skulle ha haft med sig sina cyklar så att man kunnat cykla runt ön för att få se mer av fågellivet. 

En kopp kaffe i väntan på båt avgången. 

Fyren på ön är från 1856 och troligen den äldsta byggnaden på ön.  Vi hade tur och fick se ett brudpar som tog sitt brudfoto vid fyren.

Ön har varit utsatt för flera stormfloder som påverkat öns utseende och form. Ön har därför väldigt lite gammal bebyggelse. Den bombades även svårt i slutet av andra världskriget, 1945.  

Idag lever ön på turismen. Trots kostnaden 66€ för två vuxna och en hund tycker vi att det var värt pengarna. 

I Carolinensiel-Harlesiel, samhället på fastlandet, finns många fina gamla segelskutor. 

Där fanns också en hjulångare. 

I detta samhälle fanns det alltid mycket att titta på när man cyklade eller promenerade runt. 

Cykelvägarna är väl utbyggda så det går fort fram. 

Även restauranger fanns det gott om. Här äter vi en vegetarisk snittzel med pommes på restaurangen vid havet

och slutligen vill vi visa att det även fanns en hundbadstrand för alla Goa jyckar.

Det var dessa härliga dagar vid Vadehavet som det även kallas. Nu får vi börja tänka på hemfärden, det har ju nästan gått 2 veckor som vi kuskat runt.

Fortsättning följer från oss 4.