måndag 14 augusti 2017

Överraskningarnas helg

Första överraskningen var att kylskåpet inte startade på torsdag morgon när Bengt hämtade bilen och jag höll på att tömma kylskåpet i bostaden. Fick det dock snabbt avhjälp på Hymercenter i Gbg,  men vi blev två timmar sena till vår träffpunkt i Nora. 

Vi var ett 20-tal bilar från Burstnerklubben och Motor som samlats och skulle på Mordvandring i Nora på kvällen. 
Sigge och Bertil var de två herrar som tagit initiativet till denna trevliga aktivitet. Visst känner ni igen Dagmar Lange på bilden ovan, alias Maria Lang, en av landets deckardrottningar. Hon var på den tiden landets mest lästa men även mest kritiserade deckarförfattare. 

1949 kom hennes första verk "Mördaren ljuger inte ensam". Totalt skrev hon 42 vuxendeckare, fyra ungdomsböcker, en novellsamling och en biografi. 

Det var polisen Christer Wijk som löste hennes mordgåtor som utspelades i Skoga, ett täcknamn för Nora. 

Huruvida jag läst alla hennes böcker kommer jag inte ihåg. 🤗 Men att vandra runt i Nora var helt underbart med en guide som inspirerande och detaljrikt berättade om alla gator, kvarter och autentiska personer i den här lilla staden som Maria Lang beskrivit  i sina böcker. 

 
Här är skolan som hon gick i de första åren. Självklart vandrade vi förbi det gamla polishuset med skvallerspegeln högst upp. Plötsligt dök polisen Christer Wijk upp och undrade varför det var en sån stor folksamling utanför polishuset. Oj, oj ingen i gruppen hade någon förklaring! 
Här stötte vi på Skogas festprisse med flaskan i bröstfickan och glimten i ögat. Men ser ni liket i trädgården? 🤣 Vem var det? Jaa, det är bara till att läsa böckerna så får ni svaret. 
Dagmars systerson Ove Hoffner deltog också i presentationen av Maria Lang och han beskrev många trevliga episoder från hennes liv. Hon bodde i huset bakom bysten fram till sin död 1991. 

Men det var inte bara info om morden i böckerna utan vi fick även info om de gamla trähusen i Nora på vår mordvandring. 
Nora är ju en av de tre välkända trästäderna i Sverige som fått den internationella Europa Nostra utmärkelsen för god byggnadsvård. Eksjö som vi nyligen besökt och Hjo är de två andra. Det dessa städer har gemensamt är att de är byggda i trä, men i övrigt är städernas struktur o historia olika, så alla är väl värda ett besök. 

Men Nora har ju även begåvats med en gammal järnvägsstation och en Veteranjärnväg.  Jag kommer ihåg att vi var i Nora 2006 för att få uppleva firandet av den 150-åriga järnvägen. T o m kungen var där och höll ett tal samt var lokförare på ett av de gamla loken som ingår i museet. Numera är den reguljära tågtrafiken nedlagd men sommartid kan man åka veterantåg med avgång från Nora station. 

På fredag morgon var det samling för nya äventyr. Ingen visste vad som var på gång mer än arrangörerna. Spända stod vi där och väntade. Plötsligt dök 
den här bussen upp. En rejäl överraskning för oss närvarande från Burstnerklubben och Motor. 

Det var Sigges far som hade ett bussbolag och efter hans död donerade Sigge den gamla himmelsblå bussen från 1954 till Veteranjärnvägen. Visst lyckades Sigge överraska oss med detta arrangemang. Det blev en tur runt Norasjön med Bengt  Filipsson som förare. Men självklart blev det ett stopp i Born vid stenvalvsbron för fika. Sigges fru Eva-Britt bjöd på kaffe och Bertils fru Christina hade bakat jättegoda bullar som vi bjöds på. Alla njöt av både bullar och den vackra omgivningen.
Efter kaffestoppet i Born bar det av till Hammarby och vidare runt sjön tillbaka till Nora. 
Tänk 1965 kostade en fjällresa till Norge endast 275 kr. Det var tider det! 
En sån här tur påminde oss om våra skolutflykter på 50-talet. 

En spontanträff i stil med denna måste få högsta betyg, för alla deltagarna tyckte att helgen var så lyckad att det inte går med ord att beskriva! 

På fredagseftermiddagen for vi alla vidare norrut. Mer om det i nästa avsnitt. 

Ha de gött
We 4 




tisdag 1 augusti 2017

En tur förbi Grebbestad

Nu lämnar vi Tandådalen och reser hemåt, men innan tänker vi göra ett stopp i Grebbestad hos dottern. Ett salt dopp hägrar och vi hoppas att det blir solsken och varmt. 
Att vänta på att dessa små knotten skulle mogna är inte lönt. Det kommer att ta lång tid och kräver massor av regn. Sedan har vi inte fått den där goa värmen som norrlänningarna har haft i flera veckor. Våra mornar har legat runt 10-12 gr. Nej, vi får vara utan hjortronskörd i år. Så dax att göra något annat. 

Det kändes skönt att Helge var fin från topp till tå och att allt vinterdamm från söderns härliga tur nu var bortskurad.

Vi startar på eftermiddagen så vi räknar med en övernattning längs med vägen. En plats som vi brukar stanna till vid är Hänsjön efter E45 och även denna gång fanns det en ruta kvar till oss när vi kom. 
                    En spegelblank sjö och en klarblå himmel! Vilken dag att resa vidare på! 

Väl framme i Grebbestad välkomnades vi av solsken och lite arbete. Trädfällning och sjösättning av 
den lilla ekan stod på dagordningen. 
          Här rensas trallen från spilld målarfärg. 
Sedan var det sjösättning av Fabolan för Saga o hennes kompis Maja ville fiska makrill. 
                                                     Nu var det häng på draget
                                                              Snart är den i!
                                 Men solen försvann och det började blåsa upp! 

Fisketuren blev inte långvarig då det började regna rejält. Men nu ligger båten förtöjd så det är bara att hoppas på bättre väder, för ut o fiska ska de. 

När vi väl är där, tycker vi om att promenera genom Tanumstrand och fortsätta in till Grebbestad centrum. Vi tar strandvägen för då kan Chivas få springa lös en liten bit. Men när vi närmar oss Tanumstrand gäller det att ha honom bunden för där finns många småhundar som han blir intresserad av. 
                      Norrmännen har landat och det är verkligen taight mellan båtarna. 

Vi traskar vidare och gör nästan alla affärerna i Grebbestad. De erbjuder ju 30% - 50% just nu och jag tror att många är sommaraffärer som kanske inte vill ha något lager kvar över vinterhalvåret. Men några större inköp blev det ändå inte. 
Buskage och träd faller för sågen och Chivas undrar varför. Han konstaterar att hans kissesträllen reducerats på tomten och att han nu måste dra sig lite ut mot skogsbrynet. Men Sofie tycker att buskar som är > 50 år måste ansas och förnyas för att de ska blomma som mest. Chivas hittar säkert nya platser. 

Efter några sköna dagar vänder vi hemåt för där finns också lite att göra. 
Men vi väntar med att ta oss ett dopp. Jag vill nog ha ca 22 gr åtminstone för att det ska passa mig. Sedan såg ni ju att de där otrevliga maneterna har anlänt till badstranden. Inte heller något attraktivt att stöta på när jag badar. 

Ha de gött
We 4




fredag 28 juli 2017

Fulufjällets nationalpark

Nu är Helge  städad och rengjord både på in- och utsidan. Hjortronen är inte mogna, blåbären är gröna. Det regnar lite och solen kommer fram lite då och då. Detta är livet just nu i stugan i Tandådalen. 

Vi bestämmer oss för att ta husbilen till Fulufjällets nationalpark, en sträcka på ca 25 mil tur och retur, för att kolla in det mäktiga Njupeskärsfallet. Det var verkligen längesedan vi var där, ca 40 år sedan, barnen var små, knappt i skolåldern. 

Vårt första stopp blir vid rastplatsen i Sörsjön där denna fina skylt finns över NP med både tysk, engelsk och svensk text.
Ett tips om att det kan finnas björn i trakterna. Men här var det bara Mors lilla Olle som stod på rastplatsen. Ingen fara alltså. 

NP har flera ingångar men vi väljer att åka fram till Njupeskärsentrén med Naturum och parkeringen där.  
Här finns iordningställda sektioner för husbilar, men som vanligt är dessa upptagna av personbilar. Efter två rundor får vi en plats för husbilen. En sak är klar, det är att p-platsen är klart underdimensionerad! Men avtagsvägen från Mörkret och in mot entrén är nyasfalterad och mycket fin, vägmarkeringar var dock ännu inte målade, så detta fick kompensera att det var trångt på P-platsen. 

När vi var där förra gången var det ett naturreservat med knaggliga stigar/leder. Nu är det en NP, från 2002 och vår 28:de. 
Det är många skyltar uppsatta utefter lederna så det är ingen risk för att vi går vilse. 
Förstklassig service får jag nog säga då våra fyrbenta vänner fått möjlighet att dricka vatten från de fina sandstensblocken.
Regnet hänger i luften så vi avvaktar med att besöka Naturum, vandringen prioriteras och vi beger oss direkt ut på lederna. 
Som sagt denna riktning är det och det är mycket förnämligt att avståndet även anges då det är väldigt många barnfamiljer här med små barn som knatar fram på stigarna. 
Från Naturum finns en 600 m lång led som är tillrättalagd för rullstolar och barnvagnar och sträcker sig över en stor myr och avslutas vid en liten tjärn med vindskydd och grillplats. När denna träled tog slut var det många barnvagnar parkerade ute i terrängen. En syn som verkligen visar att iordningställda leder för barnfamiljer också behövs och att vandra med småbarn är en familjeaktivitet som ökat de senaste åren. 
                         Skönt för Chivas att få vila lite också! 

                                       Klara fjällsjöar ligger som speglar! 


Vår vandring fortsätter i gammelskogen där hänglavarna hänger som fina naturdekorationer
                                             
och där klara fjällbäckar rusar fram mellan träden och där människor testar om vattnet är drickbart! 

Nu hör vi bruset från Njupeskärsfallet och förstår att det inte är långt kvar. Medan Chivas ivrigt väntar på att trappen ska bli ledig
tar jag ett kort som visar att därborta ligget fallet. Njupeskär med sina 93 m, varav 70 m fritt fall,  är  Sveriges högsta vattenfall. 
Sista biten är väl utbyggd med trappor och spångar över Njupån då underlaget utgörs av stora stenblock. 

Sista biten fram till fallet avstår vi ifrån. Det är för de äventyrliga som inte är rädda för arr vricka fötterna eller bli genomvåta av fallets skvätt. Vi vilar istället vid en utbyggd avsats och studerar de massiva bergväggarna som omger vattenfallet. Fåglar, jo vi spanar också efter jaktfalken, världens största falk, men tyvärr var han inte där just vid vårt besök. 

Efter att ha kopplat av en stund och fått känna lukten av plättar, mackor med stek ägg m m kände vi att vi skulle vända om för vi hade ingen matsäck av den kalibern med oss. När vi lämnade husbilen på parkeringen tog vi en liten fika där och kände oss beredda på vandringen. I vår planering låg en tanke om att äta något gott på restaurangen vid Naturrum. Ja som ni förstår handlar det mycket om snabbmat på den typen av matställen. Ingen mat där, eftersom vi hade Helge med oss! 

Jag tycker inte att det blir ensidigt att gå samma väg tillbaka för naturen växlar med ljuset. Jag upptäckte nya vyer som den här 
                                                                Tusenfotingen
   Inte såg jag den på ditvandringen. 
Ytterligare en fjällsjö med vitmossa. Vitmossan kan vara allt ifrån ljusgul till neongrön eller lysande röd. Att den heter vitmossa beror på att när den torkar blir den vit, men vid denna växtplats suger den åt sig mycket vatten och får därigenom olika färgnyanser. 

Detta blev nästan en heldag i naturen och vi hade tur att regnet inte gick samma sträcka som vi
även om det såg väldigt mörkt ut ibland. Sedan avslutade vi vandringen med ett besök inne i Naturum som har en utställning om Fulufjällets djur och natur. Där går även att köpa fiskekort, följa med på guidade turer eller få hjälp med vandringstips m m. 
Som ni ser av kartan finns där många vandringsleder att välja mellan. Där finns övernattningsstugor, raststugor och stugor för uthyrning. Stugorna har olika utrustning och för att få info kan man gå in på sverigesnationalparker.se/fulufjället för att få ytterligare information eller kontakta Naturum. 

På kartan finns en liten gul ring "Old Tjikko" som är ett av världens äldsta träd, hela 9550 år! Jag har inte skrivit av fel! Men den guidade turen dit kostar 200 kr/vuxen, lite väl saftigt tycker jag, så det får vara i alla fall för denna gång. Nu vet vi att det finns! Sedan kan jag alltid leta på nätet för att kolla på det lite närmre. 

Ha det gött
We 4






torsdag 20 juli 2017

Eksjö camping - nästa stop

Varför hamnade vi på Eksjö camping? 

Jo, vår ordförande i Burstnerklubben "står där" och han brukar fixa presentkort som används som vinster vid klubbens träffar. Vi hade turen att få en vinst vid en träff och valde därför ett presentkort med två övernattningar. 

Vi var några inom klubben som alla hade presentkort och bestämde att vi skulle träffas en helg i juli. Sagt o gjort vi träffades vid rastplatsen Aborratjärn utanför Eksjö för att invänta varandra. 

På fredagsförmiddag körde vi in på campingen och slog oss till ro. Diskuterade vad vi ville se o göra i Eksjö. 

Eksjö är en av " tre trästäder", de andra två är Hjo och Nora. Ett bra tema att besöka alla tre, eller hur! 

Men nu tar jag Eksjö, som är en gammal stad som många andra brunnit vid olika tillfällen. Totalt innehåller den norra stadsdelen eller Gamla Stan, som den även kallas, 47 byggnadsminnen. Idag kan 400 års byggnadshistoria studeras inom den senmedeltida stadsplanen. Men i mitten av 1850-talet brann den södra delen av stan. När återuppbyggnaden skedde blev det efter en ny stadsplan, dvs breda gator och kvadratiska kvarter som gav ljus och luft. 

Då Kerstin opererat höften, valde vi att ta campingens "Kultåg" in till stan. En jättebra ide eftersom vi även fick en guidad tur. 
Lördag - och då har vi tur att få lyssna på Hemvärnets musikkår och se Smålands husarer marschera genom centrala Eksjö. 
        Här sitter vi på torget och väntar på att musikkår och husarer ska komma. 
                                          Mäktigt värre!
En påminnelse om stans militärhistoria som även bekräftades av Bengt som för exakt 50 år sedan muckade från Ing 2. 

Efter paraden var det dax för vår egen rundvandring på kullerstensgatorna och för att se de vackra träfasaderna som i många fall är flera hundra år gamla. 
Det gula huser innehåller ett av Eksjös många caféer, som säljer den unika Bullen "Eksjöknuten" som fyra bageriägare i kommunen tagit fram. 
Hotell Vaxblekaregården vars inredning även påminner om svunna tider.
                                   Här kan du få en guidad stadsvandring om du vill

         Fördelen med gamla hus är att de har så vackra dörrar! 
Runt varje knut i stan väntar oss gamla miljöer där många innergårdar är öppna för allmänheten. Kvarteren visar många olika  yrkeskategorier  såsom garvare, skomakare, slaktare m m. Ja i Eksjö finns det verkligen många vackra kvarter med trähus att studera. 
                                 Senare på kvällen blev det naturligtvis grillning

Men campingen då hade den något att erbjuda? 
Den bjöd på lugn o ro, fina servicehus som var relativt nya och välskötta. Restaurang med lite av varje och många barn som ville ha glass i värmen. Sedan får jag inte glömma frallorna som kördes runt på en vagn inne på campingen. Vilken lyx att kunna köpa goa frallor direkt utanför dörren. Aktiviteter av olika slag fanns också att tillgå. Här är det nog svårt att ha långtråkigt om man vore barn eller ungdom.

Vi hade i alla fall mycket trevligt tillsammans och jag sänder ett jättetack till idésprutan som kom på att vi skulle utnyttja våra presentkort vid ett och samma tillfälle och även ett stort tack till alla som deltog denna helgen. 

Ha de gött
We 4