Spårvagnen Bica - ett nationellt monument

Oavsett i vilken turist- bok eller broschyr om Lissabon vi läser, så är det oftast Elevador da Bica linjen som är fotograferad och pryder omslaget eller första sidan. Det sägs också att det är Lissabons mest fotograferade gatuområde med spårvagnar. Själva ville vi inte missa möjligheten att få se den berömda spårvagnen, gatan och utsikten med floden Tejo längst ner. Det går inte att lämna Lissabon utan att ha gjort detta besök. 

             Här kommer den - den gula Bican 

Linjen kom till 1892 och det är Lissabons ordinära transportbolag som transporterar turister och lokalbefolkning upp och ner den dryga 200 meter långa linjen, Rua do Bica, som liggger mellan Rua do Sao Paulo och Largo do Calharitz. 

                         Turen kostar 3,70 €

Det är den enda linjen som kör på en mycket brant och dessutom smal gata och som ger resenären möjlighet att även få se en glimt av floden Tejo vid transporten.

Precis som de övriga bergbanorna drivs den av en elmotor som drar kabeln som vagnarna är fästa i. 

             Men på en liten sträcka har spåren fått "mage" så att två spårvagnar kan mötas. 

                                                       Tråkigt med allt klotter 

Omgivningen är pittoresk med barer och caféer, 

eller som här sidogator med blomsterprydda balkonger eller små rosenträd. Även sidogatorna är branta och trånga utan trafik, men hängande tvätt är vanligt även i dessa kvarter. 

Vi kom till fots till Largo do Calharitz och fick se spår som slutade i intet. Då förstod vi att vi nått fram till Bican och det var bara att bestämma huruvida vi skulle åka ner eller inte. Men vi rynkade lite på näsan när vi såg priset och dessutom hade vi blivit rekommenderade att åka upp och gå ner. Nu var vi ju uppe och beslutade att vi går ner och bekantar oss med omgivningen. 

                                                En vanlig syn är att folk går i spåren!

Nu närmar vi oss stationen, det vill säga spårvagnen har sin början i en spårvagnshall. Vad som är fram o bak har ingen betydelse för dessa vagnar eftersom de inte är självgående. 

För att komma ur denna gränd går vi ner en trappgång 

och när vi kommer ut på gatan ser vi den riktiga ingången till Bican.

Bor man på campingen tar man 714-bussen som går in till centrum och den har hållplats utanför Bicaingången 

som är femte hållplatsen från slutet, R S Paulo (Bica). 

Ja som ni såg bar jag på några tunga påsar som innehöll 

tre par skor, för skor ska man tydligen köpa i Portugal. Skinn och tillverkade i Portugal. Känns jättebra! 

Vilken härlig avslutning vi fick på vår Lissabonvecka! Vi är mycket nöjda med det vi fått uppleva och tycker att Lissabon är värt ett besök. Det var ju så praktiskt med bussen utanför campingen som gick in till centrum. Visserligen tog den 40 - 60 min på sig, men vi såg bussturen som en sightseeingtur varje dag. Sedan fick det bli taxi tillbaka för att Chivas inte skulle behöva vara ensam så många timmar. En resa som max kostade 10 € inkl dricks. 

Med all sannolikhet blir det ett återbesök. Det finns mycket mer att göra och uppleva. 

Ha det gött

We 4

Vad finns det mer att göra i Lissabon

Vi vill inte missa Alfamas Backstreets där vår vandring inte behöver störas av trafik, så varför inte åka in till centrum och utforska de gamla moriska gatorna och torgen. Vi åker in till centrum med bussen och börjar vår vandring med kaffe o en fralla  på ett av Lissabons äldsta café och restaurang 

                                    som ligger nere vid Praca do Comercio

Vi går därefter upp mot katedralen för att sedan gå in mot kvarteren bakom den

och Rua de Sao Jaäo de Praca. Vi vet nu att vi kommit rakt in i de gamla arabiska kvarteren. 

Ett vanligt inslag är de smala gränderna med fladdrande tvätt på tork.

Eller gränderna med sina trappor pga nivåskillnaderna i området. 

Det är också här som de flesta Fado restauranger ligger. En inhemsk musiktradition som uttrycker längtan  och sorg. Det kan vara både kvinnor och män tillsammans med en spansk gitarr som uttrycker känslan över det som varit eller det som aldrig blev. 

En vanlig syn på fadorestaurangerna är att de hänger upp pappersgirlanger vid uteserveringarna. Ett ovanligt men färggrant inslag i de trånga gränderna. 

I området finns också ett Fado museum om man vill veta mer om musikanten. 

Vi fortsätter runt i gränderna och finner att det är svårt att gå vilse för området är inte så jättestort, oftast kommer vi tillbaka till en gränd som vi besökt tidigare.  Men det gör inget för alltid ser vi något nytt. 

Hur ofta får man se slaktaren komma med beställningen till restaurangen? Det hör väl till barndomsminnen! Men här är det en daglig syn. 

Självklart finns det olika äffarer inklämda bland de smala gatorna. 

Denna målning såg vi på en gata som låg mer åt kastellhållet. 

Det är många detaljer i målningen som speglar Fadomiljön.

Att promenera i Alfama gav oss verkligen en aha-upplevelse. Det finns inte många hus kvar från tiden före jordbävningen 1755 men den medeltida gatuplanen är bevarad. Detta förklarar att det är så många trånga gränder att strosa omkring bland. Atmosfären är glad och mysig, ofta hörde vi någon som nynnade på en sång och som från ett öppet fönster följde aktiviteterna på gatan. Att även den minsta tvärgata hade ett café eller restaurang med bord utomhus gjorde kvarteret så levande. 

Detta är ett område i Lissabon som man inte  ska missa. 

Ha de gött

We 4

Sintra med Palacio de Pena

Sintra är en liten stad som 1995 hamnade på UNESCOs världsarvslista och är värt ett besök. Den ligger på en 300 m hög kulle som sluttar ut mot Atlanten. Klimatet är behagligt under sommaren, vilket gjorde att den portugisiska kungafamiljen valde orten som sin sommarbostad redan på 1200-talet. 

Det finns flera sevärdheter i stan men på grund av tidspress koncentrerade vi oss på Palacio da Pena med sin parkanläggning. Det var Ferdinand II som lät uppföra slottet åt sin gemål Maria II  i mitten av 1800-talet. Han hade livlig fantasi och blandade olika stilarter och samlade märkliga saker från jordens alla hörn. När Portugal blev republik 1910 blev slottet ett museum och allt är bevarat som när kungafamiljen bodde där. 

                                           Matsalen med sin vackra inredning

                   Vackra tak och taklampor

          Fantastiskt vackra rumsgenongångar

Det fanns flera soffgrupper i Balsalongen med 4 fackelbärare i naturlig storlek.  

och allt gick i guld och rödbrunt skinn på soffor o stolar. 

    Vilka takornament, men ser ni även jakttroféerna 

Fredrik II passion var glasmålningar som han bl a samlade på och som nu finns utställda i slottet. Detta är Europas största samlade "glasutställning. 

                                          Otroligt vackra tak i den Arabiska salen.

Herr respektive dambadrummet Duschen i damrummet bakom karet är en dusch med flera sidoarmar som sprutar vatten. En liknande dusch finns även på Tjolöholms slott utanför Kungsbacka. 

                     Köksregionerna med alla sina både stora o små kopparkastruller

En klassisk innegård

Altarskåpet är från 1500-talet och skulpterat i alabaster och marmor. 

Det vackra slottet med sin chockgula och knallrosa färg är originalfärgen sen slottet byggdes. Vi kan verkligen rekommendera en tur ut till Sintra. Eftersom vi inte fick se alla slotten kommer vi nog försöka att återvända och även se Palacio National de Sintra och övriga intressanta byggnader med parker i Sintras omgivningar. 

Två franska husbilar hade irrat sig till Sintra. Stackare som inte kom fram på de smala gatorna, man såg hur guide o turförsäljarna skakade på huvudet. Kommer du med husbil ta första bästa parkering och använd apostlahästarna eller ta en guide, tuktuk eller liknande. 

Vi avslutade med en trerätters på Chinarestaurangen vid stationen. Jättegott för vi har inte ätit Chinamat sedan Benidormstiden i höstas. 

                                                            Trötter, ha ha! 😍

Ha det gött

We 4

Sintra en oas för lissabonborna

Vi sa ja till förlängningen på campingen. Genom det räknade vi med att kunna besöka världsarvet Sintra, ett stort naturområde högt upp på Sierra Sintras topp. 

 Men vi ville inte ta Helge dit ut för vi hade läst att det är hisnande hårnålskurvor på både branta och smala vägar. Antingen väljer man att ta buss dit ut eller så tar man tåget. För vår del blev det tåget. Men först fick vi ta 714 in till stan och därefter gick vi några hundratalsmeter till järnvägsstationen i området Rossio. Här hade vi verkligen hjälp av googleskartan. Ingen risk att gå vilse längre med telefonen i handen! 

           Järnvägsstationen i Rossio

Tåget tar ca 40 min och kostar 2,70 € per person med pensionärsrabatt. Väl framme i Sintra möts vi av en vacker järnvägsstation och även av en massa guider och turförsäljare.

Vi visste ju att vi har inte möjlighet att lägga så många timmar som en rundtur inom området tar. Tyristbyran sa att för vår del är det bäst att ta buss 434 som står en bit längre fram vid järnvägsstationen. 

Av bussens baksida framgår att resan kostar 5,50 € per person. Även denna buss är av typen Hop On Hop Off vilket innebär att det är tillåtet att kliva av och på var man vill. Det gäller bara att spara biljetten! 

På grund av vår tidsbrist väljer vi det ärtigaste slottet, Palacio de Pena. Biljetterna köps uppe vid slottet och kostar 9 € med p-rabatt. Om man vill ha transfer från entrén och upp till slottsingången får man betala ytterligare 3 € per person. Vi väljer att promenera genom parken och upp till ingången. 

                                                     Magnolian är på G

                 Äntligen uppe vid ingången! 

En fantasifull byggnad som gör en stum av förvåning. Det är varken Törnrosas eller Draculas slott. Jag kommer att visa lite interiörbilder och berätta om slottets historia i nästa inlägg, så fortsättning följer. 

Till dess 

Ha det gött

We 4